Sitter på jobbet, e färdig men slutar kl: 22, väntar in mina kollegor som fortfarande e ute o kör... Tänker mycket o e inte riktigt me, men d känns bra att komma hemifrån en stund o bara få va! Kände att humöret gick ut över alla andra... :/ inte ok men svårt o tygla tyvärr! Men jag längtar faktiskt hem till min sambos famn! Samtidigt som jag e rädd för att d ska bli för känsligt så jag börjar stor lipa för d orkar jag inte... Vill bara gå vidare o inte tänka tillbaka, bara minnas dom fina stunder vi hade!! Saknar dig så fruktansvärt!!!

Ska bli skönt o jobba o tänka på nåt annat för just nu e jag jävligt ur fokus o d drabbar alla min närhet! Tur att sambon inte e hemma, synd att barna e! Börjar halv 4 så åker 3 o önskar d va nu så man kan bli "normal" igen... Så skönt o komma ut o bara va, spela glad inför andra så tror man på d tillslut själv o d e skönt! :)

Då va den dagen över o d e skönt på sitt sätt! Men d e fortfarande inte verkligt!! En värld utan honom finns bara inte! Va i lägenheten o hämtade lite grejer, d va tufft men d allra värsta va när jag fick en lapp som han skrev i mars att han ger alla grejer till mig... Då bröt jag ihop fullständigt! Men nu e d gjort bara d sista i lägenheten kvar som blir till veckan hoppas jag! Så kan man börja gå vidare sen! Detta tog mig MYCKET hårdare än jag trodde!!