Ja e sjukt less på d här, känna sig nere dag efter dag, handikappad o värdelös, klarar inte av o göra nånting o d lilla man kan göra tar en jävla evighet! Idag ville ja inte gå ur sängen men vid 12 tvinga ja mig ur o tänkte du måste göra nå iaf, pissjobbigt men måste bli gjort. Så lyckades lägga in disk i diskmaskinen, fick hjälp o lägga in en tvätt i tvättmaskinen o laga mat, tog hela dan. Nu ligger ja i sängen igen o tycker synd om mig själv. Psyket har verkligen tagit stryk, mår skit, känner mig värdelös, att dom klarar sig lika bra utan mig... fruktansvärt men den vill inte försvinna. Kan lika gärna ligga här t ja inte existerar längre, vem skulle bry sig... känns som en fucking evighet t skiten ska släppa, räknar me 2 mån men kan gå fortare o kan ta längre tid. Underbart, verkligen!!

Har fått en mys kompis iaf.