Han har vart hemma 2 dar o vi e redan riktigt osams kan d bero på omställningen för oss båda så här i början? Lr beror d på nåt annat? Jag vet bara hur piss jag mådde i början han va borta o kan tänka mig att han gjorde d samma... Jag vet oxå att jag saknat honom o att han saknat oss... Varför ble d så här då? Han påstår att jag inte förstår hur han haft d o jag säger att han inte förstår hur jag haft d... Alltså så förstår vi inte varann... Ska man låta stormen rida ut o vi får komma i riktig vardag lr ska man gräva i d o se vad som händer... Sa nog en del dumma grejer som vi inte mena båda 2, iallafall inte på d sätter han tror, får se d i d stora hela, annars blir d väldigt fel... :/ han får väl va borta o tänka ett tag så får vi se om han e av samma uppfattning när han kommer tillbaka... Tyvärr så blev han hämtad o åkte till en bunt ja sägare så betvivlar att han fattat va jag egentligen sa o lyssna e ju inte den starka sidan... Om han inte inser hur löjligt d låter när andra säger d o han hör d upprepas... Allt alla andra gör e fel o allt han gör e rätt... Som ett barn, Knepigt att alla karlar e såna... Ska bli spännande vilket som... Hoppas barna sover när han kommer så dom slipper höra lr jag somnat så jag slipper bry mig... Orkar man hur länge som hellst?