Han har vart hemma 2 dar o vi e redan riktigt osams kan d bero på omställningen för oss båda så här i början? Lr beror d på nåt annat? Jag vet bara hur piss jag mådde i början han va borta o kan tänka mig att han gjorde d samma... Jag vet oxå att jag saknat honom o att han saknat oss... Varför ble d så här då? Han påstår att jag inte förstår hur han haft d o jag säger att han inte förstår hur jag haft d... Alltså så förstår vi inte varann... Ska man låta stormen rida ut o vi får komma i riktig vardag lr ska man gräva i d o se vad som händer... Sa nog en del dumma grejer som vi inte mena båda 2, iallafall inte på d sätter han tror, får se d i d stora hela, annars blir d väldigt fel... :/ han får väl va borta o tänka ett tag så får vi se om han e av samma uppfattning när han kommer tillbaka... Tyvärr så blev han hämtad o åkte till en bunt ja sägare så betvivlar att han fattat va jag egentligen sa o lyssna e ju inte den starka sidan... Om han inte inser hur löjligt d låter när andra säger d o han hör d upprepas... Allt alla andra gör e fel o allt han gör e rätt... Som ett barn, Knepigt att alla karlar e såna... Ska bli spännande vilket som... Hoppas barna sover när han kommer så dom slipper höra lr jag somnat så jag slipper bry mig... Orkar man hur länge som hellst?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag e psyket inte alls me mig, fysiskt som igår men psyket har bestämt att idag orkar ja inte. Vet inte om ja ska skylla på vädret (som e piss) lr på att d inte e bättre/bra/borta än. Känner mig låst i min egen kropp, otroligt orre mig känsla! Så mö...

Så jävla gött, dom senaste dagarna har ja känt mig bättre. Har fortfarande svårt o böja mig o komma ner på huk men d e bättre. Ja gå nästintill obehindrat, så idag har ja städat hela huset, dammsugit o skurat!! Yay!! Plus att ja e inne på.min andra t...

Smärtan e inte lika intensiv men den e där om ja sitter, står, ligger lr va fän man än gör. Känns ändå som d blir bättre, kan stå o gå längre intervaller men d e ju lååångt kvar. Psyket pallar ju inte riktigt me, snart 4v av skiten o annan skit innan...

Även om smärtan inte e lika intensiv efter ja fick tens så är inget som vanligt! Känns som man e här fysiskt men psyket e nån annan stanns, man går på autopilot o gör d man måste, sakta men säkert. Där emellan ser man på serie o försöker undvika smär...

Ja e sjukt less på d här, känna sig nere dag efter dag, handikappad o värdelös, klarar inte av o göra nånting o d lilla man kan göra tar en jävla evighet! Idag ville ja inte gå ur sängen men vid 12 tvinga ja mig ur o tänkte du måste göra nå iaf, piss...