Som en sån liten enkel grej som att fråga om jag vill följa med ut o röka... har han inte gjort sen vi flytta hit, innan kunde han göra d minst 1 gång i veckan men nu, nu e d som jag inte existerar länge... what about me??

Älskar mina barn men d känns som jag har gjort ett fel val! Känns som han hellre gör allt annat o umgås me alla andra utom med mig! Kan inte ens ringa hem o säga att han blev bjuden på mat sommar gör ingen till mig lr vill du ha mat vi tänkte äta ute ska vi köpa med till dig... hjälper sällan till med barna när jag behöver d, tänker bara på sig själv! Jag pallar inte mer!! Vill inte ens hämta min son imorn för jag mår inte bra o vill inte att han ska komma hit då men jag saknar honom så!! Vad fan gör man vad vill man? Jo jag vill ha eget då e d bättre, jag mår bättre!! Flytta mot min uppväxt stad igen o umgås me mina vänner så jag får känna mig behövd o älskad!!