Känner mig som en stor besvikelse för mina barn! Orkar inget, inget tålamod till nåt... Just nu e jag extra deppig då jag blir tagen för given o jag har skolan, jobb o pengar o tänka på... gubben tycker att jag aldrig e hemma o att han aldrig kan göra nåt... så trött hela tiden o har fått attacker när d känsla som rummet snurrar till, jag äter för o bedöva smärtan som jag vet bara funkar just den sekunden o mår dåligt för att jag går upp i vikt... en ond jävla cirkel o jag e trött på d! Måste bli en ändring o den enda som kan göra d är jag själv!! Bättring på g får nog ta d lite långsamt så jag inte blir mer besvikelse på mig själv än jag redan e...