Varför ska livet va så jobbigt kan man aldrig få landa nån gång? D enda jag vill ha en bostad där alla får varsitt sovrum, ett vardagsrum o ett kök som vi inte blir utslängda från uran kan bo o känna trygghet e d verkligen för mycket begärt? Tycker inte d kan va mindre me så kan vi bygga ut allt löser sig bara vi kan känna trygghets känslan så vi kan spegla den till barna! Hatar d här!! Tär på alla o alla går runt o e små sura... trött på d, saknar mig, min sambo o mina grejer, Mest dom i köket! Jag vill kunna göra d jag vill när jag o veta att allt finns! Skulle tex baka bullar idag o upptäckte att vi inte har nån kardemumma o då tappa jag suget o sket i d, jag vet vad jag har i mitt kök men d här e inte mitt o jag e allmänt vilsen... nån måste ju hålla humöret någorlunda uppe när alla andra gnäller o grinar på varann... egentligen vill jag gräva en grop o krypa ner i!! Men vem bryr sig om hur jag känner?! Dom andra e just nu ute om åker Cadillac utan o dricka (tror jag som jag vill på!!) Till en kompis i Skara får väl se om dom kommer hem idag lr inte... kan va skönt om dom inte gör d så slipper jag alla intriger en kväll o morgon iallafall!! Lite nojig hur d slutar om dom dricker... skönt o inte ha me d o göra!!