När man lever i en familj med barn så är man inget jag längre, vart e jag? Du e dennes mamma lr dennes fru/flickvän/man/pojkvän men aldrig e du du. På jobbet bland kollegorna e väl d närmsta ett jag mån kommer, dock vet dom om din familj är ju nyfikna på din situation så man får inte vara jag t 100 där heller me tanke på alla frågor om sitt familjeliv/situation d e din nya identitet... men e d fel? E d fel o inte ha ett jag? Du har en helt ny identitet en chans t nystart. Har man ett sämre förflutet lr en taskig uppväxt så vet man va man borde undvika o göra motsatsen mot sitt/sina egna barn... tycker om d, grannarna känner mig som Donna o Emils mamma o jag kan vara anonym på andra plan o d känns underbart! Hade jag inte haft min familj hade jag inte haft nå emot o bli eremit mitt i skogen, komma ut o umgås me folk endast när man känner för d... så freakin underbart, nåt att se fram emot!!

Peace out!!